Även i juni månad fortsätter vandrandet och 5-7 jun var det äntligen dags för en efterlängtad vandring på Österlen. Tillsammans med goda vandringsvänner från centrum av Skåne, praktiserade jag bekymmerslös vandring under två dagar.
Bara att köra över Hallandsåsen först, gjorde att jag kände mig förflyttad till en exotisk plats med stora bokar som hänger över vägen. Det blir ju inte sämre av att åka förbi "Kalle på spången" vackra stenkyrkor och idylliska korsvirkeshus.
När man sen går ur vid ett gatukök för att få i sig lite näring, så låter det t.o.m. exotiskt där. Hade nästan glömt att min gode vandringsvän sen i höstas, faktiskt talar skånska. Sånt hörs ju inte när man mailar.
Det visar sig senare att det gör ju hela familjen förstås, fru, barn och barnbarn. Minstingen säger inte mycket men jau, låter det. Även katten låter lite skånsk med sitt mjau.
Jag blir generöst inbjuden till hela familjens söndagsmiddag och känner mig nästan som en liten osynlig mus som kan sitta med i den stora härliga gruppen. Det påminner mycket om den tid när alla mina 5 barn var små och det var ett intensivt vardagsliv.
Hela helgen kan jag verkligen koppla av och koncentrera mig på ett bekymmerslöst liv.
Vi anländer till Kiviks scoutgård, som är helgens förläggning. Fredag kväll grillar vi vid havet och lär känna varandra. Nästa dag bär det iväg norrut med buss och sen kan vi vandra ömsom i tystnad och ömsom i intressant samspråk med nya vänner. Härliga naturvyer och behagligt fläktande väder gör att man glömmer både tid och rum.
Sista dagens vandring, från stugan söderut mot Stenshuvud, är lite blåsigare. Då går vi största delen genom vacker örtrik skog. Vi bara hör hur vinden tar i och skickar iväg rejäla vågor. Efter en liten kraftansträngning upp på Stenshuvud, vandrar vi mot dagens slutmål Knäbäckshusens kapell.
När pilgrimsgruppen skiljs åt har jag återigen fått många nya vänner. Det känns lite vemodigt men samtidigt är det en del av vandringen, detta att möta nya vänner, dela allt några dagar och sen kanske återses. I varje fall så har många kontakter satt sin spår i mitt sinne och det känns bra att under så enkla förhållanden fått vara med om flera viktiga möten.
Både kropp och själ har fått påfyllning när jag så småningom beger mig vidare norrut mot nya äventyr.
