Trefaldighetskällan Löfmarken

Det finns en trefaldighetskälla, Löfmarken, några mil rakt in i ödemarken, Dit har människor vallfärdat från 7 angränsande socknar så länge det har kunnat dokumentras, enligt Nordiska museet. Och innan dess förstår man att det har hämtats kraft där så länge människor bott i våra trakter. Tills för några år sen fick man åka längre och längre in i en orörd skogsmiljö, som hjälpte till så man kunde sätta sig in i platsens magi. Nu är mycket av den trollska resan dit förändrad av nya hyggen, men platsen runt källan står orörd kvar. Alla ljud utom flygplan kommer från naturen. Tycker man sig höra en hund så kan det vara varg eller något annat vilt djur. Jag har med egna ögon, i skymningen, på väg från källan, sett ett djur som gick över vägen och inte likande vare sig hund eller varg. Hade jag varit i ett annat land, skulle jag trott att det varit en hyena. Man känner verkligen att man är där på naturens egna vilkor, både skrämmande och fantastiskt.
http://runeberg.org/fataburen/1908/0165.html
I samma tradition fortsätter varje år Söderbärke hembygdsförening att arrangera ett besök med källdrickning, musik och annan underhållning.

Detta år samlas man lördagen 6 juni kl 18 vid hembygdsgården i Söderbärke för samåkning.

Källan rensas och smyckas traditionsenligt under veckan före trefaldighet. Enligt uppgift har denna källa störst kraft under den tiden. Andra källor kan ha störst verkan vi midsommartid. Under kristen tid räknas Gud, Jesus och den helige ande som de tre heliga.

I vår tidiga historia har kvinnan i sina tre olika livsfaser fått representerat den magiska treeniga kraften. Den unga flickan som är en garanti för släktens framtida överlevnad, den fruktbara kvinnan som kan hysa och skänka liv och slutligen den visa kvinnan som med intuition och gedigna kunskaper om liv och örter har en viktig funktion i samhället.

Vandringar i Maj

Pilgrimsvandring med sång

Det är mycket vandrande nu. Andra helgen i maj var bokad för pilgrimsvandring med sång på stiftsgården i Rättvik. När vi kom dit visar det sig vara mer än så. Redan första träffen i kapellet dominerades av sånger med dans under inspirerande ledning av Anders Nyberg. Namnet verkade bekant från våra körnoter hemma. Föga kunde jag ana att han var inblandad i så mycket jag sjungit. Under ett av fredagens stopp vid Siljan beskrev han hur sången ”Länge leve livet” blivit till. Först då gick det upp för mig vilken fantastisk sångledare vi fått denna helg. Roligt och upplyftande var det. Det är inte alltid som verkligheten överträffar ens förväntan. Dessutom får man lätt många nya intressanta vänner under vandringen. Det verkar vara extra lätt att få vänner bland medvandrare.
Vandringen avlutades med gemensam sång och dans i kapellet, där konfirmander, andra ungdomar och vår biskop deltog. Härlig känsla att dela så mycket glädje. Man riktigt känner våren, sommaren och livet i sig.

Helhet 21

Fortfarande inspirerad, bjöd vi från Söderbärke pilgrimsgrupp in till inre och yttre vandring en tisdag under våra hälsodagar. Kommunens tidigare hälsovecka har utökats till tre och dessutom utvidgats till att även gälla arbete med hållbar utveckling. Se vidare: http://www1.smedjebacken.se/doc/helhet21program

Under vår vandringskväll provade vi en kort vandring längs Romboleden och samlades därefter för ett utbyte av erfarenheter och funderingar kring vandring. Trevligt att hitta själsfränder närmare än man tror.

Göteborgsvarvet stav

Nästa helg var det dags för Göteborgsvarvet med stavgång på fredag kväll. Härligt soligt och lagom sval temperatur. Dotter och jag kom sent till start och kom med i sista startgruppen. Banan skulle vara tuff ? 7 km eller 1 mil. Jag undrade hur den skulle kunna vara tuff. Det visade sig vara en ganska rejäl stigning i början, men väl uppe på höjderna glömmer man det för utsikten. Jag vet inte om det var för att vi var i sen startgrupp och tog långa banan, som vi kom ner genom Botaniska trädgården ganska sent och därmed blev påhejade av fotografer i mängder. Man börjar förstå stackars jagade kändisar. Vi var inte värre däran än att jag var tvungen att springa lite på löparbanan vid målgången, undrar om man blir diskad då?

Gökotta

I dag har det varit nästa bedrift. Det värsta var nog inte vandringen utan att kliva upp före 6 och rusta sig för Gökotta. Ryggsäck med utrustning, kängor och stav står nu framme för jämnan. Så det var bara en enkel frukost och sen matsäck som skulle klaras av.
Förra året hade det regnat, men inte i år. Klar fin luft underlättar vandringen upp till Vanbergets klack. Jobbigare än jag minns. Men väl uppe så är det värt allt besvär. Man ser ända till Fagersta och får en känsla av flygfoto när man ser ut över Svetensjöarna och Barken. Ett annat år har jag hört att det stod en älg längst upp som inte ville flytta på sig.
Vår kyrkoherde Thomas höll en liten samling och berättade sen om hur man här uppe tänt en stor vårdkase, för att kalla in traktens män till 30-åriga kriget på 1600-talet. Naturkunnige Erik hade gjort en svår naturstig. Som biologilärare hade jag svårt att klara av alla lavar, lummersorter, fåglar och annat. Lyckades trots allt klara 11 av 12 rätt så jag behöver inte skämmas ! Väl hemma kunde jag samtidigt som jag vårstädade graven, höra traditionsenlig blåsmusik från kyrkan, denna Kristi himmelsfärds dag.

Krikonlund för husbehovsbränning

Fruktträden har i år haft påhälsning av rådjur. Två fina Åkeröträd har nästan blivit helt avgnagda på stammarna. Vi får se hur de klarar sig. Det har kommit löv på alla späda grenarna och jag har numera lindat in med skydd. Inte så vackert men jag får hoppas det hjälper. De planterades till min mans 50-årsdag för nästan 4 år sen och bar konstigt nog frukt redan nästa höst.
Krikonlunden med anor från husbehovsbränningens tid, finns dokumenterad. ArkFrida som var med att starta Söderbärke hembygdsförening, noterade i de första texterna att föreningen har ett särskilt ansvar för att gamla växter i trädgården vårdas även i fortsättningen. För några år sedan växte krikonen som i en lund men numera finns bara några fåtal stora träd kvar med slät gräsmatta under. Därför såg jag som min uppgift att plantera några sticklingar i min egen trädgård och här får det växa upp till en fri dunge av krikon. Hissnande att tänka sig hur dessa sticklingar tillhör samma individ av krikon som har växt kvar sen det var alla hushålls privilegium att bränna sitt eget brännvin av frukterna. Under växer lundväxterna som får stå kvar orörda till några veckor efter midsommar. Då bör de ha samlat på sig tillräcklig näring med hjälp av solen.
Frida Andersson bodde i Nohr i det hus som ligger närmast vägen i korsningen till Vad. Det kallades Arken för att där hyrde Frälsningsarmén in sig i nedre våningen.

Lite skuggade under vår ”prästgårdsros” dyker det varje år upp gulsippor, som verkar få lite olika färger på sina blad.
Förra hösten kapade vi ner en risig pil, under den planterade jag doftvioler viola ordorata för några år sen. De två plantorna har nästan inte synts. Jag försökte låta bli att klippa där så ofta förra sommaren. Vad som varit orsaken vet jag inte men nu uppbådar sig plötsligt en matta av minst 20 violplantor runt om stubben från pilen. Kan det möjligen vara myrorna som hjälpt till att sprida eller kanske kom solen bättre åt? Glad är jag. Fortsätter det så här så kan jag kanske nästa år plocka en del och göra egna kanderade violer.

Det är lätt att göra. Jag vispar upp äggvita och penslar kronbladen noga med det. Sen pudrar jag över florsocker tills det fuktiga är helt inbäddat. De får ligga och torka på smörpapper i värmen under bakugnen. Vackert och gott till tårtor.