Fruktträden har i år haft påhälsning av rådjur. Två fina Åkeröträd har nästan blivit helt avgnagda på stammarna. Vi får se hur de klarar sig. Det har kommit löv på alla späda grenarna och jag har numera lindat in med skydd. Inte så vackert men jag får hoppas det hjälper. De planterades till min mans 50-årsdag för nästan 4 år sen och bar konstigt nog frukt redan nästa höst.
Krikonlunden med anor från husbehovsbränningens tid, finns dokumenterad. ArkFrida som var med att starta Söderbärke hembygdsförening, noterade i de första texterna att föreningen har ett särskilt ansvar för att gamla växter i trädgården vårdas även i fortsättningen. För några år sedan växte krikonen som i en lund men numera finns bara några fåtal stora träd kvar med slät gräsmatta under. Därför såg jag som min uppgift att plantera några sticklingar i min egen trädgård och här får det växa upp till en fri dunge av krikon. Hissnande att tänka sig hur dessa sticklingar tillhör samma individ av krikon som har växt kvar sen det var alla hushålls privilegium att bränna sitt eget brännvin av frukterna. Under växer lundväxterna som får stå kvar orörda till några veckor efter midsommar. Då bör de ha samlat på sig tillräcklig näring med hjälp av solen.
Frida Andersson bodde i Nohr i det hus som ligger närmast vägen i korsningen till Vad. Det kallades Arken för att där hyrde Frälsningsarmén in sig i nedre våningen.
Krikonlunden med anor från husbehovsbränningens tid, finns dokumenterad. ArkFrida som var med att starta Söderbärke hembygdsförening, noterade i de första texterna att föreningen har ett särskilt ansvar för att gamla växter i trädgården vårdas även i fortsättningen. För några år sedan växte krikonen som i en lund men numera finns bara några fåtal stora träd kvar med slät gräsmatta under. Därför såg jag som min uppgift att plantera några sticklingar i min egen trädgård och här får det växa upp till en fri dunge av krikon. Hissnande att tänka sig hur dessa sticklingar tillhör samma individ av krikon som har växt kvar sen det var alla hushålls privilegium att bränna sitt eget brännvin av frukterna. Under växer lundväxterna som får stå kvar orörda till några veckor efter midsommar. Då bör de ha samlat på sig tillräcklig näring med hjälp av solen.
Frida Andersson bodde i Nohr i det hus som ligger närmast vägen i korsningen till Vad. Det kallades Arken för att där hyrde Frälsningsarmén in sig i nedre våningen.
Lite skuggade under vår ”prästgårdsros” dyker det varje år upp gulsippor, som verkar få lite olika färger på sina blad.
Förra hösten kapade vi ner en risig pil, under den planterade jag doftvioler viola ordorata för några år sen. De två plantorna har nästan inte synts. Jag försökte låta bli att klippa där så ofta förra sommaren. Vad som varit orsaken vet jag inte men nu uppbådar sig plötsligt en matta av minst 20 violplantor runt om stubben från pilen. Kan det möjligen vara myrorna som hjälpt till att sprida eller kanske kom solen bättre åt? Glad är jag. Fortsätter det så här så kan jag kanske nästa år plocka en del och göra egna kanderade violer.
Det är lätt att göra. Jag vispar upp äggvita och penslar kronbladen noga med det. Sen pudrar jag över florsocker tills det fuktiga är helt inbäddat. De får ligga och torka på smörpapper i värmen under bakugnen. Vackert och gott till tårtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar