Vid familjens grav håller det sakta på att växa fram en krans av stenar, som en hälsning från alla de platser där kär vän inte kan vara med rent fysiskt nu. Men säkert andligt, i vart fall genom mina tankar.
Här ligger kalksten från Ösel, där jag varit på uppgygglig SPA-vecka. En resa vi funderade på att göra tillsammans. Diabasstenen kommer från Omberg, som jag besteg som utmattad pilgrim. Detta kom att bli start på nya intressen och äventyr i mitt liv. En obsidian fick följa med hem från sommarsemester och besök på vulkanön Stromboli. Skiffer- och flintastenar hade spolats fram längs Österlens kuster när jag vandrat där två gånger i sommar.
Den senaste stenen kommer som en hälsning från ett litet torp i södra Sverige. Det kom till nya familjen samma dag som vårt första barnbarn föddes. Många tankar och tillfälligheter gör att det känns som det är en viktig mening med att det nu nio månader senare, planteras nya fruktträd på platsen. Där ska vårt ljusbarn kunna skörda i framtiden. Ur gropen där hennes äppelträd planteras, hämtar jag en hälsning hem till morfar.
Framtiden kommer säkert att innebära många fler stenar och hälsningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar