Mycket händer på 3 år!

När vår mamma och pappa Svea och Bert-Ola gifte

sig 9 januari 1955 kunde de nog inte ana allt vad

det skulle innebära. De visste bara jag var på väg.

 

 

Lördag 19 januari 2013

Så fortsätter vi då, mer än tre år senare. Jag har hittat min blogg som jag glömt!

Mycket har hänt under den tiden och familjen har vuxit och utökats med två nya barnbarn. För att inte tala om släkten som har utökats ännu mer. Bland barnens Nordellkusiner fanns det tre små tremänningar 2009, nu i sommar planeras en kusinträff igen och då har det utökats till åtta småttingar. Det ska bli kul att ses igen, vi får hoppas att alla kan komma. Det blir svårare och svårare att få med alla tolv kusinerna. Första gången alla lyckades mötas samtidigt var den 3 juli 2001, det blev både första och sista gången som hela familjen Nordell var samlad. Femton dagar senare dog kusinernas morfar Bert-Olof Nordell. Det har blivit några kusinträffar efter det.
Vi tre systrar, jag Gun, Siv och Eva träffas med våra barn, barnbarn och nya familjer. Det är en imponerande skara som möts tack vare oss tre. Minst 38 personer blir det om alla nu kan komma, vi får sen se hur många nya pojk- och flick-vänner som kommit till.
Min stora bergsmansgård kunde ge alla tak över huvudet när vi sågs för tre år sen, nu kanske några kan campa i trädgården eller sova hos familjen Sörbring i Vad.

Resehälsningar

Vid familjens grav håller det sakta på att växa fram en krans av stenar, som en hälsning från alla de platser där kär vän inte kan vara med rent fysiskt nu. Men säkert andligt, i vart fall genom mina tankar.

Här ligger kalksten från Ösel, där jag varit på uppgygglig SPA-vecka. En resa vi funderade på att göra tillsammans. Diabasstenen kommer från Omberg, som jag besteg som utmattad pilgrim. Detta kom att bli start på nya intressen och äventyr i mitt liv. En obsidian fick följa med hem från sommarsemester och besök på vulkanön Stromboli. Skiffer- och flintastenar hade spolats fram längs Österlens kuster när jag vandrat där två gånger i sommar.

Den senaste stenen kommer som en hälsning från ett litet torp i södra Sverige. Det kom till nya familjen samma dag som vårt första barnbarn föddes. Många tankar och tillfälligheter gör att det känns som det är en viktig mening med att det nu nio månader senare, planteras nya fruktträd på platsen. Där ska vårt ljusbarn kunna skörda i framtiden. Ur gropen där hennes äppelträd planteras, hämtar jag en hälsning hem till morfar.

Framtiden kommer säkert att innebära många fler stenar och hälsningar.

Höstkänsla

Äntligen lite lugn och ro man drar sig in i skymningen. Två härliga sommarvandringar på Österlen och hemma med vandringsvänner, en pilgrimsvandring här hemma med nya besökare och så kyrkovalet avslutat.

Det är mycket att sammanfatta och se tillbaka på.

Jag tänker vad konstigt det är, plötsligt drabbas man av städlust. Det känns bra att plocka fram ljus och bona lite extra för höstmys. En lykta som lyser välkomnande vid förstukvisten. Välkommen allt det goda till mitt liv!

Bergtagen

Skatter från jordens inre

Man kan verkligen säga här i Bergslagen att vi lever på skatter från jordens inre

Än i dag är den malm som finns och har funnits i våra berg och gruvor, en förutsättning för att vi bor där vi bor. Det som tidigare var en rikedom som bröts i stor mängd har minskat betydligt. Men vi slår fortfarande mynt av den resursen och det kunnandet som utvecklats genom århundraden i vår bygd.
Hos oss håller vi nu på att utveckla en gemensam satsning för yngre barn, kallad

I Bergakungens sal
Vi samarbetar från skolförvaltning och kulturförvaltning med att bygga upp en miljö och samla rekvisita kring detta tema. Här hoppas vi att barnen ska få en känsla utifrån berättelser, litteratur, musik och praktiska aktiviteter, för hur mycket spännande som gömmer sig i våra skogar och berg.

I Skattkistan samlar och tittar vi på vackra och personliga stenar, stenar som kan tala till oss. Under en av mina vandringar på Österlen blev vi uppmanade att se på stenarna längs stranden och försöka hitta en sten som kunde symbolisera något vi kommit att tänka på under vandringen, som vi kanske ville dela med oss av till andra.

När vi tar med barnen ut i orörd skog och fantasieggande gruvmiljö, kommer de att uppmanas söka efter stenar eller träkvistar de stöter på. Var och en av barnen kommer sen att få arbeta med det de hittar och göra det till sin egen "trygghetssymbol" de kan ha med sig hem.

Med hjälp av den hoppas vi sen att de kan mentalt förflytta sig till den avstressande och spännande miljö de fått besöka, kanske som en sorts "naturvaccinering".

I Knäbäckhusens kapell ligger många stenar som plockats på Österlens stränder och som får skicka iväg önskan och tankar till de som inte är med oss.

Nya tider och nya vänner

Dagens livsvandring i tidig morgon, gav verkligen en känsla av "Morning has broken"........
Och som vanligt ser man små under i naturen om man bara ger sig tid att stanna upp och njuta. Denna Balsamin med daggdroppar hängande som små pärlor, fångade min blick redan i vårt eget kvarter.

Balsamin är en intressant växt för mig, som jag värnar lite extra om i en egen del av trädgården.

Tänk att sitta gömd i en djungel av Balsaminer, nästan som i en labyrint, känna den svaga doften, och höra hur det knäpper när fröna sprids på ett mycket funktionellt sätt.

Dessutom kan man sitta och titta upp mot himlen och fascineras av blommans alla olika rosa nyanser och dess komplicerade uppbyggnad. Så många sinnen får upplevelser av denna växt. Jag blir som ett barn på nytt och ser till att mitt lilla barnbarn som snart lärt sig gå, ska få vandra med mig på upptäcktsfärd i en hög Balsaminskog nästa sommar.

Dags att njuta inomhus

Nu vill jag passa på att lyfta glaset och skåla med nya vänner som kommer i min väg på olika sätt och lyfter helg och vardag i min nya fas i livet. Här delar jag en god lax middag med en vän många mil härifrån.

Det har blivit dags att åter duka middagsbordet med en kandelaber och njuta av det lugn som sensommarens kvällsmörker ger.

En av de sista rosorna från trädgården får hjälpa till att lysa upp middagsbordet.

Än så är det sommar

Oskrivna blad
Så är det dags igen med ny termin, nya pennor, böcker och kalendrar. En massa oskrivna blad och förväntningar. Tänk så roligt det är att se alla igen efter allt som hänt i sommar.

Under min "livsvandring" ser jag denna vy där många delar av mitt liv är med. Kyrkan, församlingshemmet där kören övar, vattentornet som är det första man ser av byn när man varit bortrest och en liten del av en gavel som syns på mitt hus.

Men trots allt så är inte sommaren slut än, vi kan njuta av förtrollande ljumma och mörka sensommarkvällar. Myggorna finns fortfarande men det är inte lika illa som tidigare. Jag kan fortfarande se spåren på mina armar och ben.

Här i huset har det varit mycket folk med fester, sköna utflykter och vandringar i alla former förstås.

Närmast framåt väntar både Antikmässa i Sätra brunn och församlingens tredje planerade pilgrimsvandring. I juni var det planerat en vandring till Mässtenen i Vanbo, men den regnade bort. Den vandringen görs varje år och så möts vandrare från Norrbärke i Smedjebacken och från Söderbärke i en gränsgudstjänst. Det är en möjlighet att få gå till fots från Söderbärke centrum och till socknens ena gräns i nordvästlig riktning. Söndagen den 6 september finns det möjlighet att vandra från den andra delen av socknen. Då utgår vi från Viksberg och vandrar in mot kyrkbyn under eftermiddagen.

Samling 6/9 kl. 12.30 vid kyrkan i Söderbärke. Transport ordnas gemensamt till Viksberg, start vid avfarten mot Baggbron vid vattenreningen. Ta med matsäck, vatten och sköna skor.

Flädermors buske

Fläder, Sambucus nigra kallas av nordiska grannar för Hyllebär och det belyser tydligt växtsättet hos blommorna. Blomklasen har en helt platt form upptill och får svarta bär, på sensommaren. Bären kan fungera som mirakelkur vid förkylning, men är laxerande vid större mängder.
Växten är en gammal kulturväxt som man finner i människans spår ända sen stenåldern.
Den har även tillskrivits mycket magi. Innan man ska skörda av flädern eller kapa dess grenar gäller det att be flädermor vackert om tillstånd, annars kan man drabbas av hennes vrede.

Fläderdryck eller fläderchampange görs lätt av endast 6 klasar med fina blommor. Lägg dem i en stor kruka med 4,5 liter kokt vatten och 1 kg socker. Tillsätt 2 msk vit vinäger och rör om tills sockret löst sig. Låt blandningen stå övertäckt i rumstemperatur i 2 dagar, rör om då och då. Sila av lösningen och häll på flaskor som får mogna minst 2 veckor i svalt utrymme. Njut av bubblet. Jag har haft flaskor som smakat bra efter 3 - 4 år. Gardera dig med att öppna och smaka av varje flaska. Det ska vara en frisk bubblig känsla, annars provar du nästa flaska i samlingen. Observera att flaskan kan sprängas om den förvaras för varmt.