Flädermors buske

Fläder, Sambucus nigra kallas av nordiska grannar för Hyllebär och det belyser tydligt växtsättet hos blommorna. Blomklasen har en helt platt form upptill och får svarta bär, på sensommaren. Bären kan fungera som mirakelkur vid förkylning, men är laxerande vid större mängder.
Växten är en gammal kulturväxt som man finner i människans spår ända sen stenåldern.
Den har även tillskrivits mycket magi. Innan man ska skörda av flädern eller kapa dess grenar gäller det att be flädermor vackert om tillstånd, annars kan man drabbas av hennes vrede.

Fläderdryck eller fläderchampange görs lätt av endast 6 klasar med fina blommor. Lägg dem i en stor kruka med 4,5 liter kokt vatten och 1 kg socker. Tillsätt 2 msk vit vinäger och rör om tills sockret löst sig. Låt blandningen stå övertäckt i rumstemperatur i 2 dagar, rör om då och då. Sila av lösningen och häll på flaskor som får mogna minst 2 veckor i svalt utrymme. Njut av bubblet. Jag har haft flaskor som smakat bra efter 3 - 4 år. Gardera dig med att öppna och smaka av varje flaska. Det ska vara en frisk bubblig känsla, annars provar du nästa flaska i samlingen. Observera att flaskan kan sprängas om den förvaras för varmt.

Trummresan

Jag har sen inte kunnat bestämma mig för att ta någon mer semester. Tänk om det dyker upp något roligare sen i höst, när man bättre behöver ledigheten. Det är dessutom ganska svalt och skönt, både på mitt kontor och i min egen källare där det finns massor med pedagogiskt material som måste sorteras efter vårens alla aktiviteter med tidsresor, smide och slöjdcirkus. Det är ju först fram på eftermiddagen och kvällen som man orkar sticka ut näsan och leva. Vår by brukar nästan fördubblas på sommaren, med sommargäster i stugor, på lägergårdar och "kollo". Så det känns som att nu vaknar vi till liv och kan leva tillsammans. Hembygdsgården har café, Folkets Park öppnar sin pub, Capellet har "lönnkrogen" och folk syns mera ute. I slutet av juli blir det Mölja med marknad, hantverk, roddtävling och mycket mera. Så det känns synd att lämna händelsernas centrum.... Måste bara skicka med denna lilla rosa skönhet från mörka svala skogen. Förra veckan vandrade jag med nya vänner i de djupa skogarna. Vi mediterade med magiska trummor, delade skogssoppa och renade oss sen i en fors med bergkristaller på botten. Ibland undrar man om livet är en dröm?
Vi samlades först i en lokal som varit en av våra stressigaste arbetsplatser, en restaurang vid byskolan i som vi använde som skolmatsal några år. Tidigare hade även vinden fungerat som gömställe för Liza Marklunds huvudperson i boken gömda. Denna kväll är vi där som grupp och försätter oss i största möjliga avkoppling och stillhet. Märkligt hur man tillsammans med människor som plötsligt kommer i ens väg, kan förändra en miljö så mycket.

På torsdag ska vi ha planering för vår pilgrimsvandring i september. Jag hoppas få med flera som lite mer engagerade, så jag har bjudit in till rådslag i min "bryggstuga" i källaren. Svalt och skönt och med möjlighet att släcka törsten. Sämre förutsättningar för pilgrimsengagemang kan man ju ha!

Hittade på min vanliga vandringsslinga en fin lupingrupp som är som gjord för att föreviga även som akvarell, åtminstonde ser jag framför mig hur fin den skulle kunna bli.....

Mot nya äventyr

Äventyr var ordet ! Mina vandringsvänner från Skåne, har tydligen lätt för att knyta kontakter. De har börjat planera en resa till Centralamerika med början hos vänner i Panama City. Efter några förfrågningar om jag vi följa med, så antar jag utmaningen och vi bokar tillsammans en flygresa tur och retur, till Panama under en månad i vinter. Det är lite spännande att prova något som man aldrig trott sig själv om. Vår familj har alltid rest mycket. Campingsemestrar, sommarhus i Danmark, Frankrike nåt år och sen bekväma charterresor med solsemester och storstäder i Europa. Där har vår bekvämlighetscirkel slutat.

Numera börjar jag upptäcka min förmåga att stå på egna ben och jag häpnar ibland över mig själv. Det är roligt att lära känna nya sidor. Kan just undra vem jag ska bli när jag blir stor. Motion har inte varit mitt största intresse. Men jag märker nu sen jag börjat vandra, så bra jag mår, både kroppsligt och mentalt.

Resan börjar i Panama och sen bär det iväg med buss mot Costa Rica och Nicaragua. Där är planen att vi ska bo på stränderna i något som heter cabañjas, billigt, luftigt och djurvänligt..... har jag fått veta. Ja, ja detta ska bli spännande. Jag får lita till min vägvisare som har rest mycket tidigare på liknande sätt. Tror jag ?
Ibland börjar det nästan kännas som i Paulo Coelhos bok "Pilgrimsresan". Där har huvudpersonen en vägvisare som tar med honom på en massa utmaningar under vandringen. Allt har en mening och efter alla strapatser och all kamp med sig själv når han sitt mål, kanske inte som han trott från början men bättre än han kunnat ana.
Det gäller att våga lita på att livet leder en in på nya viktiga vägar, lyssna på sin magkänsla och att vara vaken nog för att upptäcka det viktiga.

Jag har nu några månader på mig att försöka lära mig lite spanska, bara det är en utmaning till att börja med. Ska man kunna lära känna människor på vägen så känns det viktigt att kunna prata lite. Har märkt under andra resor att min högstadiefranska varit bra att ta till även om den inte är så avancerad. Efter nån vecka brukar det lossna och det är ju alltid skönt att kunna klara sig lite på egen hand ibland.
Det är ovant för mig att inte planera och organisera hela resan, som jag ofta har tagit på mig att göra förr. Kan vara nyttigt att vara lite ödmjuk och följa med på andras villkor denna gången. Jag ska försöka att inte lägga mig i och påverka så mycket.

Det lär komma fler rapporter om förberedelser, funderingar och planering under hösten. Jag tar gärna emot tips på bra sätt att komma in i spanska språket.