Mot nya äventyr

Äventyr var ordet ! Mina vandringsvänner från Skåne, har tydligen lätt för att knyta kontakter. De har börjat planera en resa till Centralamerika med början hos vänner i Panama City. Efter några förfrågningar om jag vi följa med, så antar jag utmaningen och vi bokar tillsammans en flygresa tur och retur, till Panama under en månad i vinter. Det är lite spännande att prova något som man aldrig trott sig själv om. Vår familj har alltid rest mycket. Campingsemestrar, sommarhus i Danmark, Frankrike nåt år och sen bekväma charterresor med solsemester och storstäder i Europa. Där har vår bekvämlighetscirkel slutat.

Numera börjar jag upptäcka min förmåga att stå på egna ben och jag häpnar ibland över mig själv. Det är roligt att lära känna nya sidor. Kan just undra vem jag ska bli när jag blir stor. Motion har inte varit mitt största intresse. Men jag märker nu sen jag börjat vandra, så bra jag mår, både kroppsligt och mentalt.

Resan börjar i Panama och sen bär det iväg med buss mot Costa Rica och Nicaragua. Där är planen att vi ska bo på stränderna i något som heter cabañjas, billigt, luftigt och djurvänligt..... har jag fått veta. Ja, ja detta ska bli spännande. Jag får lita till min vägvisare som har rest mycket tidigare på liknande sätt. Tror jag ?
Ibland börjar det nästan kännas som i Paulo Coelhos bok "Pilgrimsresan". Där har huvudpersonen en vägvisare som tar med honom på en massa utmaningar under vandringen. Allt har en mening och efter alla strapatser och all kamp med sig själv når han sitt mål, kanske inte som han trott från början men bättre än han kunnat ana.
Det gäller att våga lita på att livet leder en in på nya viktiga vägar, lyssna på sin magkänsla och att vara vaken nog för att upptäcka det viktiga.

Jag har nu några månader på mig att försöka lära mig lite spanska, bara det är en utmaning till att börja med. Ska man kunna lära känna människor på vägen så känns det viktigt att kunna prata lite. Har märkt under andra resor att min högstadiefranska varit bra att ta till även om den inte är så avancerad. Efter nån vecka brukar det lossna och det är ju alltid skönt att kunna klara sig lite på egen hand ibland.
Det är ovant för mig att inte planera och organisera hela resan, som jag ofta har tagit på mig att göra förr. Kan vara nyttigt att vara lite ödmjuk och följa med på andras villkor denna gången. Jag ska försöka att inte lägga mig i och påverka så mycket.

Det lär komma fler rapporter om förberedelser, funderingar och planering under hösten. Jag tar gärna emot tips på bra sätt att komma in i spanska språket.