Höstkänsla

Äntligen lite lugn och ro man drar sig in i skymningen. Två härliga sommarvandringar på Österlen och hemma med vandringsvänner, en pilgrimsvandring här hemma med nya besökare och så kyrkovalet avslutat.

Det är mycket att sammanfatta och se tillbaka på.

Jag tänker vad konstigt det är, plötsligt drabbas man av städlust. Det känns bra att plocka fram ljus och bona lite extra för höstmys. En lykta som lyser välkomnande vid förstukvisten. Välkommen allt det goda till mitt liv!

Bergtagen

Skatter från jordens inre

Man kan verkligen säga här i Bergslagen att vi lever på skatter från jordens inre

Än i dag är den malm som finns och har funnits i våra berg och gruvor, en förutsättning för att vi bor där vi bor. Det som tidigare var en rikedom som bröts i stor mängd har minskat betydligt. Men vi slår fortfarande mynt av den resursen och det kunnandet som utvecklats genom århundraden i vår bygd.
Hos oss håller vi nu på att utveckla en gemensam satsning för yngre barn, kallad

I Bergakungens sal
Vi samarbetar från skolförvaltning och kulturförvaltning med att bygga upp en miljö och samla rekvisita kring detta tema. Här hoppas vi att barnen ska få en känsla utifrån berättelser, litteratur, musik och praktiska aktiviteter, för hur mycket spännande som gömmer sig i våra skogar och berg.

I Skattkistan samlar och tittar vi på vackra och personliga stenar, stenar som kan tala till oss. Under en av mina vandringar på Österlen blev vi uppmanade att se på stenarna längs stranden och försöka hitta en sten som kunde symbolisera något vi kommit att tänka på under vandringen, som vi kanske ville dela med oss av till andra.

När vi tar med barnen ut i orörd skog och fantasieggande gruvmiljö, kommer de att uppmanas söka efter stenar eller träkvistar de stöter på. Var och en av barnen kommer sen att få arbeta med det de hittar och göra det till sin egen "trygghetssymbol" de kan ha med sig hem.

Med hjälp av den hoppas vi sen att de kan mentalt förflytta sig till den avstressande och spännande miljö de fått besöka, kanske som en sorts "naturvaccinering".

I Knäbäckhusens kapell ligger många stenar som plockats på Österlens stränder och som får skicka iväg önskan och tankar till de som inte är med oss.

Nya tider och nya vänner

Dagens livsvandring i tidig morgon, gav verkligen en känsla av "Morning has broken"........
Och som vanligt ser man små under i naturen om man bara ger sig tid att stanna upp och njuta. Denna Balsamin med daggdroppar hängande som små pärlor, fångade min blick redan i vårt eget kvarter.

Balsamin är en intressant växt för mig, som jag värnar lite extra om i en egen del av trädgården.

Tänk att sitta gömd i en djungel av Balsaminer, nästan som i en labyrint, känna den svaga doften, och höra hur det knäpper när fröna sprids på ett mycket funktionellt sätt.

Dessutom kan man sitta och titta upp mot himlen och fascineras av blommans alla olika rosa nyanser och dess komplicerade uppbyggnad. Så många sinnen får upplevelser av denna växt. Jag blir som ett barn på nytt och ser till att mitt lilla barnbarn som snart lärt sig gå, ska få vandra med mig på upptäcktsfärd i en hög Balsaminskog nästa sommar.

Dags att njuta inomhus

Nu vill jag passa på att lyfta glaset och skåla med nya vänner som kommer i min väg på olika sätt och lyfter helg och vardag i min nya fas i livet. Här delar jag en god lax middag med en vän många mil härifrån.

Det har blivit dags att åter duka middagsbordet med en kandelaber och njuta av det lugn som sensommarens kvällsmörker ger.

En av de sista rosorna från trädgården får hjälpa till att lysa upp middagsbordet.

Än så är det sommar

Oskrivna blad
Så är det dags igen med ny termin, nya pennor, böcker och kalendrar. En massa oskrivna blad och förväntningar. Tänk så roligt det är att se alla igen efter allt som hänt i sommar.

Under min "livsvandring" ser jag denna vy där många delar av mitt liv är med. Kyrkan, församlingshemmet där kören övar, vattentornet som är det första man ser av byn när man varit bortrest och en liten del av en gavel som syns på mitt hus.

Men trots allt så är inte sommaren slut än, vi kan njuta av förtrollande ljumma och mörka sensommarkvällar. Myggorna finns fortfarande men det är inte lika illa som tidigare. Jag kan fortfarande se spåren på mina armar och ben.

Här i huset har det varit mycket folk med fester, sköna utflykter och vandringar i alla former förstås.

Närmast framåt väntar både Antikmässa i Sätra brunn och församlingens tredje planerade pilgrimsvandring. I juni var det planerat en vandring till Mässtenen i Vanbo, men den regnade bort. Den vandringen görs varje år och så möts vandrare från Norrbärke i Smedjebacken och från Söderbärke i en gränsgudstjänst. Det är en möjlighet att få gå till fots från Söderbärke centrum och till socknens ena gräns i nordvästlig riktning. Söndagen den 6 september finns det möjlighet att vandra från den andra delen av socknen. Då utgår vi från Viksberg och vandrar in mot kyrkbyn under eftermiddagen.

Samling 6/9 kl. 12.30 vid kyrkan i Söderbärke. Transport ordnas gemensamt till Viksberg, start vid avfarten mot Baggbron vid vattenreningen. Ta med matsäck, vatten och sköna skor.

Flädermors buske

Fläder, Sambucus nigra kallas av nordiska grannar för Hyllebär och det belyser tydligt växtsättet hos blommorna. Blomklasen har en helt platt form upptill och får svarta bär, på sensommaren. Bären kan fungera som mirakelkur vid förkylning, men är laxerande vid större mängder.
Växten är en gammal kulturväxt som man finner i människans spår ända sen stenåldern.
Den har även tillskrivits mycket magi. Innan man ska skörda av flädern eller kapa dess grenar gäller det att be flädermor vackert om tillstånd, annars kan man drabbas av hennes vrede.

Fläderdryck eller fläderchampange görs lätt av endast 6 klasar med fina blommor. Lägg dem i en stor kruka med 4,5 liter kokt vatten och 1 kg socker. Tillsätt 2 msk vit vinäger och rör om tills sockret löst sig. Låt blandningen stå övertäckt i rumstemperatur i 2 dagar, rör om då och då. Sila av lösningen och häll på flaskor som får mogna minst 2 veckor i svalt utrymme. Njut av bubblet. Jag har haft flaskor som smakat bra efter 3 - 4 år. Gardera dig med att öppna och smaka av varje flaska. Det ska vara en frisk bubblig känsla, annars provar du nästa flaska i samlingen. Observera att flaskan kan sprängas om den förvaras för varmt.

Trummresan

Jag har sen inte kunnat bestämma mig för att ta någon mer semester. Tänk om det dyker upp något roligare sen i höst, när man bättre behöver ledigheten. Det är dessutom ganska svalt och skönt, både på mitt kontor och i min egen källare där det finns massor med pedagogiskt material som måste sorteras efter vårens alla aktiviteter med tidsresor, smide och slöjdcirkus. Det är ju först fram på eftermiddagen och kvällen som man orkar sticka ut näsan och leva. Vår by brukar nästan fördubblas på sommaren, med sommargäster i stugor, på lägergårdar och "kollo". Så det känns som att nu vaknar vi till liv och kan leva tillsammans. Hembygdsgården har café, Folkets Park öppnar sin pub, Capellet har "lönnkrogen" och folk syns mera ute. I slutet av juli blir det Mölja med marknad, hantverk, roddtävling och mycket mera. Så det känns synd att lämna händelsernas centrum.... Måste bara skicka med denna lilla rosa skönhet från mörka svala skogen. Förra veckan vandrade jag med nya vänner i de djupa skogarna. Vi mediterade med magiska trummor, delade skogssoppa och renade oss sen i en fors med bergkristaller på botten. Ibland undrar man om livet är en dröm?
Vi samlades först i en lokal som varit en av våra stressigaste arbetsplatser, en restaurang vid byskolan i som vi använde som skolmatsal några år. Tidigare hade även vinden fungerat som gömställe för Liza Marklunds huvudperson i boken gömda. Denna kväll är vi där som grupp och försätter oss i största möjliga avkoppling och stillhet. Märkligt hur man tillsammans med människor som plötsligt kommer i ens väg, kan förändra en miljö så mycket.

På torsdag ska vi ha planering för vår pilgrimsvandring i september. Jag hoppas få med flera som lite mer engagerade, så jag har bjudit in till rådslag i min "bryggstuga" i källaren. Svalt och skönt och med möjlighet att släcka törsten. Sämre förutsättningar för pilgrimsengagemang kan man ju ha!

Hittade på min vanliga vandringsslinga en fin lupingrupp som är som gjord för att föreviga även som akvarell, åtminstonde ser jag framför mig hur fin den skulle kunna bli.....

Mot nya äventyr

Äventyr var ordet ! Mina vandringsvänner från Skåne, har tydligen lätt för att knyta kontakter. De har börjat planera en resa till Centralamerika med början hos vänner i Panama City. Efter några förfrågningar om jag vi följa med, så antar jag utmaningen och vi bokar tillsammans en flygresa tur och retur, till Panama under en månad i vinter. Det är lite spännande att prova något som man aldrig trott sig själv om. Vår familj har alltid rest mycket. Campingsemestrar, sommarhus i Danmark, Frankrike nåt år och sen bekväma charterresor med solsemester och storstäder i Europa. Där har vår bekvämlighetscirkel slutat.

Numera börjar jag upptäcka min förmåga att stå på egna ben och jag häpnar ibland över mig själv. Det är roligt att lära känna nya sidor. Kan just undra vem jag ska bli när jag blir stor. Motion har inte varit mitt största intresse. Men jag märker nu sen jag börjat vandra, så bra jag mår, både kroppsligt och mentalt.

Resan börjar i Panama och sen bär det iväg med buss mot Costa Rica och Nicaragua. Där är planen att vi ska bo på stränderna i något som heter cabañjas, billigt, luftigt och djurvänligt..... har jag fått veta. Ja, ja detta ska bli spännande. Jag får lita till min vägvisare som har rest mycket tidigare på liknande sätt. Tror jag ?
Ibland börjar det nästan kännas som i Paulo Coelhos bok "Pilgrimsresan". Där har huvudpersonen en vägvisare som tar med honom på en massa utmaningar under vandringen. Allt har en mening och efter alla strapatser och all kamp med sig själv når han sitt mål, kanske inte som han trott från början men bättre än han kunnat ana.
Det gäller att våga lita på att livet leder en in på nya viktiga vägar, lyssna på sin magkänsla och att vara vaken nog för att upptäcka det viktiga.

Jag har nu några månader på mig att försöka lära mig lite spanska, bara det är en utmaning till att börja med. Ska man kunna lära känna människor på vägen så känns det viktigt att kunna prata lite. Har märkt under andra resor att min högstadiefranska varit bra att ta till även om den inte är så avancerad. Efter nån vecka brukar det lossna och det är ju alltid skönt att kunna klara sig lite på egen hand ibland.
Det är ovant för mig att inte planera och organisera hela resan, som jag ofta har tagit på mig att göra förr. Kan vara nyttigt att vara lite ödmjuk och följa med på andras villkor denna gången. Jag ska försöka att inte lägga mig i och påverka så mycket.

Det lär komma fler rapporter om förberedelser, funderingar och planering under hösten. Jag tar gärna emot tips på bra sätt att komma in i spanska språket.