Traditionellt har pilgrimen utrustat sig med få, mångsidiga och tydliga attribut. Praktiskt är att vandra med lätt packning. För att vara skyddad längs vägen och visa sin enkla utrustning har dessutom vandraren ofta haft olika symboler som pilgrimsmusslan, fastsydd väl synlig på den skyddande hatten. Man brukar tala om 7 olika kännetecken: staven, hatten, korset, väskan, manteln, skorna och tältet.
För egen del föredrar jag att vandra med klassiska tillbehör till förmån för alla märkeskläder och dyr utrustning som finns. Linne närmast kroppen i form av långärmad särk, hängselsärk, kort kolt eller kort linne. Linnet transporterar bort alla fukt från kroppen, värmer i kyla och kyler i värme. Har man en gång vant sig vid linne kläder är det svårt att avstå. De blir nästan som en andra hud. Svala dagar förstärker jag ibland med en flanellskjorta som ledar vidare fukt till de yttre klädlagren som ska värma och vindskydda. Ull håller värmen bra även i fuktigt tillstånd, så en ylletröja eller tunn jacka av ull är bra att ha i ränseln. Ihoprullad och fastsnörad under locket på ränseln har jag sen en halvcirkelformad, fotsid ullmantel. Den fungerar som vind och regnskydd under vandringen, sittplats på marken vid pauser och som sovsäck vid övernattning. Ullen stöter bort regnet och skyddar även packningen på ryggen under vandring. När man stannar är det lätt att skaka av vattedropparna.
Fram på bröstet, lättåtkomligt har jag en liten väska med dryck och en ask med solrosfrön, nötter och torkad frukt. En liten skrivbok och penna är något som jag har svårt att vara utan. De gånger kameran och mobilen är med så får även de plats i väskan.
I ränseln finns frukt, kåsa, termos med kaffe, en matlåda med smörgåsar, morötter och ett ägg som matsäck. Plåster och enkel förbandslåda är bra. Det är ibland bättre att plåstra om utsatta delar på fötter innan, i förebyggande syfte.
Hatten är antingen slokhatt i ull eller oljebehandlad hatt med brätten. Jag har sytt fast två band så man kan knyta fast den på ryggsäcken om den inte behövs.
Staven behöver vara ganska lång, nästan din egen längd. Den används under gång för att få en pendlande rytm men även som stöd vid svårare passager och stigningar. När man går över en strid vårbäck är det tryggt att sondera bottnen först och sen luta sig mot staven som man sätter ner nedströms i vattnet. Vid pauser och samlingar fungerar staven som en bekväm avlastning när man står samlade, ofta tätt tillsammans i ring för att vindskydda sig.
Tidiga pilgrimer använde staven som skydd mot farliga djur och människor.
Korset ses ofta som den typiska kristna symbolen men har även en annan symbolik. Om det har lika långa ben, som ett plusstecken, symboliserar det även jorden. Syns i astronomisk text som ett kors i en cirkel. Mitt ”jordkors” har jag smitt själv så järnet skyddar även mot diverse oknytt.
Skorna är nästan det viktigaste och det är viktigt att du tar på dig dina bekvämaste mest ingångna skor för att få en så angenäm vandring som möjligt. Skönt är att ha lite fjädrande sula antingen på kängor, walkingskor eller sandaler, så slipper man bli trött i ryggen. Gå in skorna i god tid under korta turer. Med två lager strumpor slipper man skoskav, strumporna nöter mot varandra istället för på huden. Ett lager av ull håller foten torr och varm när det behövs.
Sen är det bara att ge sig iväg och känna sig som en tidlös pilgrim.
