God fortsättning

Det är tur det finns en så ljus fortsättning efter påskens firande. Jaja det där med solens dans på påskmorgon, blev ingen stor hit för min del. Glad i hågen försökte jag titta efter solfilmen och komma fram till vilken tid jag skulle stiga upp. Nån gång mellan 5.06 och 5.26 fick jag för mig. Så klockan stod på ringning 4.50. Jag smög ut i nattsärken barbent med träskor och en kofta. Efter ett tag märkte jag att det var frost i gräset, minus 3 såg jag sen. Men solen skulle ju snart gå upp så det gjorde ju inget. Vandrade förbi familjens grav i halvgryningen och trampade sen runt längst ut på kyrkudden där ljuset anades. Ingen sol verkade vilja stiga upp. Jag och vår lilla katt-tjej Pernilla trampade runt för att hålla värmen. Strax före klockan sex gav vi upp och gick hemåt. När vi kommit hem hade solen höjt sig över trädtopparna men nån dans på påskmorgonen såg inte jag till. Jag kanske missade just det ögonblicket! Sen var det skönt att komma in och krypa till sängs igen med yllesockor och filtar. Kändes nästan lite som efter julottan när man kommer hem och tar sig en skinkmacka innan det är dags att somna om.

För den goda sakens skull så lyckades jag även ut på en ”livsvandring” igen. Vandrade hela den vanliga grusvägen och insöp all naturens kraft. Konstaterade att boende från den här sidan av sjön har fin utsikt över mitt hus. De kan nog se när jag sätter av min tv på kvällarna. Jag får väl skicka en extra blinkning ibland och se om nån nappar…… Skönt att komma ut och röra sig.

När familjen träffas under påsken blir det en hel del fotograferande, särskilt på minstingen. Det är också en god fortsättning att kunna plocka fram bilderna och njuta när de åkt.

Julia har satt fart på gamla mamma som vanligt. Rättare sagt, hon gör det mesta själv och jag blir trött bara av att tänka ut var allt ska ta vägen. Fint och städat blev det på glasverandan lagom till påsk så vi skulle kunna sitta där och äta memma.

Nu blev vädret var så fint så vi kunde sitta på balkongen och njuta. Memma kommer från början från Finland. Vi har lärt oss av grannen, Jannepräst, som visade på läckerheten en gång. Det ser ut som en söt, chokladig kaka men smakar snarare som rågbrödsdeg eller tjock stout. Vi äter det alltid med vispad grädde och aprikospuré. Tidigare har jag ofta köpt en barnmatsburk med puré. I år krossade vi konserverade aprikoser och det blev mera smakfullt.

Lite vemodigt känns det nu efter åtta veckor att börja planera för borttransport av utställningen slöjdcirkus. Det har varit intensiva veckor, ungefär 200 barn och många vuxna har provat på olika slöjdtekniker. Som vanligt sätter sånt här igång min fantasi och naturligtvis måste vi ha en fortsättning även i skolan. Att det blir slöjdklubb på fritiden, räknar jag med efter allt det stora intresset från eleverna. För utlåning i skolorna, kanske en liten tekniklåda med cirkusfantasi, mallar, några redskap och häfte med beskrivningar. Det känns viktigt att det inte blir ett enstaka jippon utan sammanhang. Vi får se.