Glasveranda
Även om man inte är född i Bergslagen så har jag haft erfarenhet av att det är lätt att komma in i gemenskapen. Jag har sen 17 år tillbaka bott i en bergsmansgård och äger den nu. Det känns spännande att upptäcka ett hus och en trädgård som har bebotts sen 1880. Samtidigt följer ett stort ansvar med. De människor som förvärvade detta hus på den tiden fick förbinda sig att bli bergsmän och ta ansvar andelar i hytta, kvarn, tegelbruk m.m. ett privilegium. Jag behöver bara bo och se till att renovera och förnya så ansvarsfullt som möjligt.
Med en stor familj har det varit bra med alla rum. Nu när de flyttat hemifrån kan jag utveckla huset efter mina behov och samtidigt ha plats för dem alla fem med utökande familjer.
Ett projekt som genomfördes 2004 var en glasveranda med tillhörande stor balkong. Tillräckligt stor för att rymma släkt och vänner vid surströmmingsfester m.m.
Jag tog hjälp av en lokal byggmästare som är knuten till närmaste sågverk i Sörbo. Med hjälp av ritningar på huset, foton och många provskisser, ritade jag min veranda. Den fick dessutom trolla bort en mycket dominerande betongvägg som inte prydde detta gamla hus. Vår byggmästare lyckades tyda mina skisser och kompletterade där det behövdes. Det är bra när man har med kompetenta hantverkare att göra. Resultatet blev över förväntan. Rummet är kallt vintertid med Bältarbotegel liggande direkt på ett bärlager. Vid en västlig glasvägg planterades ett persikoträd, Frosty, som ska tåla vinterkyla. Det står planterat i jorden och får tydligen bra skydd vintertid. Vi har i fyra års tid kunnat skörda persikor.
Det är en märklig känsla så här års att gå med en pensel och pollinera de rosa blommorna som sitter på en kal kvist. Jag har lärt mig att gallra ganska hårt när de små frukterna visar sig. Söta och med god smak. Men man märker att de inte som handels frukter är lämpade för transporter, blir fort mjuka och dåliga om man stöter till dem. Det gör ju ingenting när man kan plocka dem direkt från trädet, sitta i sin hängande stol och njuta efter jobbet i slutet på sommaren.
Så roligt att få läsa om ditt kämpande med persikorna. Även vi hade när vi bodde i Stockholm ett persikoträd, det blev med åren MYCKET stort. Minns med glädje när det var dags att få plocka dessa persikor, med sin flanellpyamas på. Betydligt mer skyddande skinn än de som fanns i affären. Men en gnuggning så var ju det bekymret löst och njutningen vart stor. Den spännande fågeln jag ser i hörnet vis fönstren ser spännande ut. En förstoring skulle vara trevlig att få se...
SvaraRaderaDet som syns på bilden är en ljuskrona som kallas "kattrygg", jag hittade den på en loppis. Tycker att den passar bra i mitt hus som annars huserar tre katter.
SvaraRadera